måndag 8 november 2010

Jag är inte skyldig dig nåt längre.

Också var lovet slut. Lovet som för mig egentligen har varit mer påfrestande än en vanlig skolvecka, men som samtidigt har gett mig både glädje och pengar.
Har inskolats på mitt nya jobb som personlig assistent och jag är så otroligt glad att jag får jobba med något som får en att må så bra. Vartenda leende jag får ta emot ger mig tårar i ögonen och ork att fortsätta försöka framkalla ännu ett, i timmar till.
Visst är det påfrestande både för psyke och kropp, men så givande att jag aldrig skulle tänka tanken att sluta arbeta med människor.

Jag önskar alla den lyckan att få hjälpa någon som behöver det.

Tillbaka i skolan och vardagen tar vid igen, dock har den här dagen varit ofantligt fnittrig och skojsig. En mjukstart, kan man säga.
Det blev en full dag med teckenspråk vilket verkligen var nödvändigt då mycket försvinner under en vecka (hur ska jul- och sommarlov funka?!). Sista lektionen fick vi leka av oss med lite pictionary, på teckenspråk - såklart.

Kvällen har bjudit på någonting spännande, nämligen en lägenhetstitt. Dvs jag och Bea besökte en bostad på Västra Ersboda där vi förhoppningsvis flyttar in den 2 Februari, om inte tanten före oss i kön bestämmer sig för att hon vill ha den.
Tänk att jag ska flytta hemifrån snart. Ni undrar säkert hur det ska gå, men jag är alldeles säker på att det kommer gå utmärkt.

Nu är det dags att sova så jag får önska er en god natts sömn.

Oho för natten som skriker ja!
när morgondagen skriker nej!
Oho för att satsa det sista travets tröttaste krake
Oho för att satsa det sista på mirakel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar