Nu är det kört med även det andra benet som i skrivande stund är lika stort som det första knät var när vi åkte in på akuten i Söndags. Det första har växt ungefär det dubbla.
Jag vaknade för en liten stund sen och rörde lite lätt på armar och ben och insåg att det skulle bli en pina att ta mig till toaletten som ligger ca 10 meter från mitt rum. Med enbart en stabil arm är det svårt att ta sig upp i stående position på ett par ben som inte går att sträcka raka. I detta tillståndet känner jag mig lite som en dinosaurie som staplar fram på sina konstigt böjda knän. Och då menar jag verkligen staplar. Eller en gammal kärring som kämpar med alla sina krafter för att orka sätta den andra foten framför den andra.
För att vara lite seriös. Att inte kunna gå ordentligt är nog den värsta känslan jag har haft.
Att inte kunna ta med ett glas vatten till toaletten trots att jag var så hiskeligt törstig utan måste vänta tills mamma vaknar och kommer upp och kan hämta det åt mig. Att veta att om jag ligger i soffan när telefonen ringer ute i köket så är det ingen idé att jag ens försöker ta mig dit eftersom den på andra sidan luren kommer ha tröttnat innan jag hinner fram.
Tempen i min kropp håller sig åtminstone under febergrader men med leder som fortfarande växer börjar jag fundera vad tusan det är med mig?
Idag hoppas jag att jag får svar hos ortopeden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar