Dan före dopparedan. 23 december. Dagen innan julafton.
Jag ligger i sängen under ett tungt duntäcke med datorn som den enda ljuskällan. På våningen under mig bullrar det av basröster tillhörande mina bröder och pappa. Ljudet som är så tryggt och som är bekräftelsen på att vi nu alla är samlade igen.
Mamma och pappa har under de senaste timmarna upprepat ett antal gånger att vi snart borde gå och lägga oss, utifall att tomten, som ska lägga saker i strumpan, är trött och vill sova. Tydligen får tomten hålla sig vaken en stund till.
Precis nu är julen som allra bäst. Kvällen före. Alla är hemma och lite smått uppspelta, trots att ingen egentligen vill visa det. Huset doftar julgran och paradisaskens äckligaste chokladbitar plockas bort för att vi snabbare ska nå de undre lagret. På julen är det tillåtet.
I vanlig ordning kommer barnet i mig vakna i ottan för att ta sig en första titt i julstrumpan. Därefter kommer jag ha svårt att somna om då pirret i magen redan slagit till. Sedan kommer den vuxnare Viktoria ta över och sova några timmar till innan julgröten serveras med en mandel där i. Spännande kommer det bli att se om, likt förra året, jag blir den som plockar mandeln ur gröten. Men bevisligen stämmer inte sägnen då jag inte gift mig än detta året i alla fall. Tack och lov för det.
Resten av dagen kan jag berätta om imorgon, för nu närmar sig sömntåget som inte har samma förseningsproblem som SJ har. Jag bör därför hoppa på.
Tillåt mig då först att önska er en riktigt god jul, om så inte hinns imorgon.
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar