Hur många lingon finns det i världen?

Här om dagen gick jag på en biopremiär som jag väntat på länge. Efter att ha sett serien om Glada Hudik teater på TV var jag redan lite kär i detta fantastiska gäng som nu medverkat i filmen "Hur många lingon finns det i världen?" En film som började precis som de flesta typiska Svenska filmer, ganska tråkig och grå, men som i slutändan hade väckt fler känslor än vilken annan films som helst.

Det finns många filmer där någon utvecklingsstörd ska vara en del av en film men där man istället använder en "normalstörd" (som Pär Johansson, grundare av Glada Hudik teatern så fint uttrycker det) skådespelare att spela denna roll. Visst, det blir mest troligt lite enklare så, då det kan vara lite svårare att jobba med en utvecklingsstörda som inte alltid vill göra som andra vill att den ska göra, men mer äkta än att låta en människa spela sig själv blir det inte. Speciellt inte när det handlar om dessa människor som är mer äkta än vad vi "normalstörda" någonsin kan bli.

Den här filmen tycker jag visar med värdighet hur dessa, lite annorlunda, människor är. Den visar 6 helt olika personligheter och typer av handikapp och ger en klar bild av att utvecklingsstörda människor inte bara är utvecklingsstörda utan de är även en person som har en helt egen vilja.

In i mot slutet av filmen händer en tråkig sak och trots att jag är så väldigt blödig är det tidigare bara en film som fått mig att gråta lika hysteriskt som denna gjorde. Det hjälpte inte heller att Bea satt bredvid mig och grät minst lika mycket.

För er som har ett gott hjärta rekommenderar jag den här filmen varmt. Jag tänker se om den i alla fall.