På tåget. Klockan är strax efter 11 och folk börjar bli upprörda för att tåget fortfarande efter en halvtimme står stilla utan att vi fått någon information. Så plingar det till i högtalarna:
- Ja det här var ett passagerarmeddelande, vi måste tyvärr meddela att vi kommer bli stillastående ett tag på grund av att en elledning ramlat ner på spåret.
-Helvettes jävla fitta, skriker en ungkille som klivit på och viskar därefter någonting ohörbart. Resten av passagerarna suckar av irritation och flera tar upp sina telefoner för att ringa hem.
Fast i Hallsberg med två timmars tågresa kvar till slutmålet. Jag skrattar för mig själv, vad annat kan man göra? Det är ju ändå SJ.
Två killar som sitter bakom mig börjar prata med varandra. De känner inte varandra sedan innan men verkar snabbt hitta gemensamma nämnare. Kanske har de sått fröet till en lång vänskap, kanske är det sista gången de möts.
Ytterligare information från tågpersonalen om att de inte har någon information att ge. Ingen vet när vi kommer där ifrån, det kan bli minuter men även timmar. Folk suckar och stönar. Jag skrattar.
En man, snett mittemot mig, säger någonting skämtsamt till damen bredvid utan att få någon respons. Antingen hör hon inte eller också ignorerar hon honom. Jag möter hans blick och han blir illa till mods, han trodde att han kunde låtsas som ingenting, som att han aldrig försökt tilltala kvinnan men nu är han påkommen. Jag ser att han skäms och jag känner med honom. Han vänder blicken mot fönstret och ser ut istället.
Jag borde åka tåg oftare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar