En väldigt konstig dag har passerat med väldigt många konstiga tankar. De går inte riktigt att få ordning på dom så jag har inte lagt någon större ansträngning på att få det heller.
Att såra någon som man tycker om så mycket, ens bästa kompis, är fruktansvärt. Jag hatar att jag var tvungen att göra det.
Önskar att det fanns ett lättare sätt samtidigt som du är värd allt som varit svårt, så värd att kämpa för.
Nu ser jag fram emot framtiden. Vad än den har att bjuda på.
Och Vickie, lyssna på dig själv. Alltid. Det blir bäst så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar