De två senaste dagarna har vi i skolan utbildats i dövblindkunskap. Det innebär ledsagning av en person som är både blind/synskadad och döv/hörselskadad. Vi fick även själva uppleva hur det är att varken kunna se eller höra och hur beroende man blir av sin ledsagare.
Då man kommunicerar med en dövblind person använder man taktilt teckenspråk som innebär att denne lägger sina händer på den som tecknars händer och kan då avläsa vad som sägs. För en person som har tränat detta i många år är det kanske inte så svårt längre men för oss som endast är vana att ta in teckenspråket genom synen hade det rätt kämpigt med att kunna förstå varandra. Jag är dock imponerad att vi lyckades överhuvudtaget. Det har varit två mycket lärorika dagar fyllt av många aha-upplevelser. Och tänk vilken tur vi har som hade möjligheten att ta av oss ögonbindlar och hörselkåpor då vi skulle gå hem.
Kanske det svåraste momentet av alla; då två dövblinda ska kommunicera med varandra. Kaos.
Det lät ju väldigt intressant och kul! :) Förstår att det var svårt, jag skulle tycka att det var jättesvårt. Men kul att ni klarade det! Jag är också imponerad! :)
SvaraRadera