Fegis

Jag har kommit fram till att jag är världens fegis. Jag är inte den som inte vågar prova på nya saker och är heller sällan rädd för att misslyckas när jag gör något som jag aldrig gjort förut. Men så fort det börjar ställas krav på mig och det jag gör, då vill jag gärna backa. Då andra har förväntningar att jag ska lyckas med saker och jag blir rädd för att svika dom, då drar jag mig hellre ur.
Till exempel var det precis så med karaten. Jag tyckte om att tävla och var nöjd med min prestationer som inte var storslagna men rätt så bra ändå. Men när det sedan började pratas om SM-satsning och landslaget osv då var det inte längre kravlöst och på mina villkor utan då förväntades det att jag skulle prestera. Det var då jag slutade tävla.
Lite så känns det nu också med min tolkutbildning. Jag har varit så motiverad och sett så framemot åren då vi ska börja tolka men inser mer och mer vilket ansvar och press man har på sig att prestera. Jag har inte tänk på förrän nu idag, då vi fick mer information om steg två, hur mycket man kommer bli bedömd på allt man gör. Och det är inte som att få tillbaka ett prov där svaren du skrivit kan vara fel, nä här blir vi inte bara bedömda på tolkningen utan också på talförmåga, personlighet och empati. Jag vet att jag måste göra det och ta mig ända fram för jag vet att jag innerst inne vill det för min egen skull, men jag önskar att jag slapp känna kraven och förväntningarna och bara kunde göra det för mig.
Och jag hoppas att jag kommer över rädslan för att svika andra. För som Bea sa, egentligen är det ju deras eget problem att dom trott på mig och blivit besvikna, inte mitt.

Storms are raging on a rolling sea
Down the highway of regret
The winds of change are blowing wild and free
You ain't seen nothing like me yet