Positivt, positivt .... och sista?

I fredags var jag hos farbror doktor och fick ett fint besked. Jag har inte reumatism. Tjoho! Proverna såg fina ut och visade inte på några inflammationer i lederna. Dock tyckte läkaren att, precis som jag själv också känt, att knälederna fortfarande är något svullna. Det var ingen fara i alla fall, kunde lätt bli så efter att ha haft så pass stor inflammation där som jag ändå hade. Anledningen till att jag har ont då? Jo tydligen, om man har benägenhet att få reaktiv artrit, så har man också känsliga leder. Det betyder alltså att jag mest troligt kommer att få stå ut med mitt onda i lederna resten av livet. Hoppas i alla fall att det kommer att avta något eller att jag åtminstone kan hitta ett bättre sätt att hantera det på. Dvs med träning och sånt.
Jag fick i alla fall utskrivet en medicin som jag redan märkt stor skillnad av. Brukar vanligtvis ha väldigt mycket värk efter en jobbhelg men denna helg har jag knappt känt av någonting. Fantastiskt!
På tal om det måste jag springa och ta pillret....
Så tillbaka! Vart var vi?
Jo. Medicinen fungerar super och det är jag glad över. Fast jag är väldigt dålig på att komma ihåg att ta mina piller. Inte konstigt egentligen när det är så mycket man ska komma ihåg, speciellt såhär i pollentider. P-piller, allergipiller, ögondroppar, näsdroppar och sen den här ledmedicinen på kvällen.
Vill ni veta det roligaste med den medicinen? Den heter Orudis RETARD. Vafalls? Jag undrar om dom försöker säga mig någon, ifall det är någon slags hint.
Well well. En händelserik vecka är nu över och en ny tar vid. Än har jag inte fått alla besked jag väntat på. Imorgon kommer förhoppningsvis brevet....

Nu ska här sovas.

Här är meducinen retard. Den ser lite retard ut också. Kan ni förstå att man ska svälja dom där? Dessutom är det kulor i dom så när jag sväljer låter det som en liten maracas i huvudet. Bea försökte lyssna genom att lägga örat på min hals, men lät inget.
Godnatt