En tumme upp, en tumme ner

Så jag träffade läkaren idag. Det var en väldigt bra läkare. Än är jag inte mycket klokare på vad det är som är fel med min rygg men det förväntade jag mig heller inte att bli efter vårt möte. Det han kom fram till var i alla fall att smärtan, som vi listat ut tidigare, sitter i den så kallade SI-leden (sacroiliaca-leden). Den leden sitter ungefär mellan ryggraden och bäckenbenet. Det är alltså en ihållande inflammation som sitter i den leden och som inte ger med sig. Mest troligt har den koppling till de problem jag har har med de andra lederna och kanske helt enkelt någonting jag kommer få leva med.
Läkaren spekulerade även i om det kunde vara den sjukdom jag har skrivit om tidigare som jag tyckte stämde in på mina symptomer, Bechterews sjukdom. Som jag även noterat så tyder många tecken på Bechterews, bland annat morgonstelhet, att smärtan växlar sida och att jag är reaktiv artrit-benägen. Dock sa läkaren att jag tydligen är överrörlig vilket Bechterewspatienter inte brukar vara. Dessutom är det ganska ovanligt att tjejer får det. Han skickade i alla fall en remiss till ryggröntgen, så får vi se om den visar något.
Det är lite struligt med den sjukdomen eftersom den är svår att diagnostisera. Det finns ett blodprov som kan visa att man har Bechterews men det är inte alltid det syns på provet. Dessutom kan man inte se på ryggröntgen förrän efter några år med denna sjukdom då det bildas förbeningar mellan kotorna, eller nått sånt.
Det togs i alla fall flera blodprover (undrar hur mycket blod jag sammanlagt lämnat det senaste 2 åren), njurfunktionsprov och halsprov. För att utesluta andra sjukdomar som kan påverka ryggen.

Hur som haver, vad än orsaken till inflammationen är så är det sjukgymnastik som kommer vara min viktigaste medicin. På måndag ska jag ha första mötet med sjukgymnasten så då får vi se vad jag får för träningsprogram. Jag vill verkligen komma igång med träningen ordentligt men det är svårt när jag inte riktigt litar på kroppen. Med en ständig inflammation i kroppen så är det dessutom ganska utmattande att träna. Men nu kan jag kanske få hjälp med det!
Så jag är både glad och ledsen efter besöket. Glad för att jag kan få hjälp, men ledsen över att det är ännu ett "något du får leva med"-besked. Gillar inte sådana. Bara att fortsätta knapra piller då.

Läkaren tyckte även att jag skulle skaffa mig mer kunskap om min sjukdomshistoria. Om reaktiv artrit, om reumatiska sjukdomar i släkten och så vidare. Så nu har jag skickat efter mina journaler från reumatologen i Umeå och nu ska jag även läsa på mer.
Man måste vara expert på sin sjukdom om man ser frisk ut, sa läkaren. Kunskap ger makt. Så är det.