Juletider närmar sig och tiden går fortare än någonsin. Veckorna bara flyger förbi och strax efter fredag kommer fredag igen. När nästa vecka börjar är det bara 3 veckor kvar tills jullovet börjar och jag åker hem till Norrland. Det känns som att det bara var några dagar sedan jag var hemma för höstlov.
Idag inhandlade jag den första julklappen och jag längtar tills jag kan börja med julklappsinslagningen. Här ska det snart också bakas lussekatter och pepparkakor, även julgodis ska vi tillaga. Dock har vi bestämt oss för att vara lite återhållsamma med pyntningen i år och det lilla vi ska sätta upp ska enbart gå i färgerna vitt och silver. Rödmysjulen är bäst hos mamma och det får den förbli också.
Ryggen har hållit sig på en ganska jämn, och inte så hög, smärtnivå den senaste veckan vilket jag är tacksam över. Det blir då så väldigt mycket enklare att koncentrera mig i skolan och det blir också roligare att träna.
Pratade förra veckan med min läkare på reumatologen om hur medicineringen kommer att se ut framöver. Han tyckte att vi skulle avvakta för att se hur magnetröntgen såg ut och därefter träffas i Januari för att diskutera biologiska mediciner. Det är alltså, som jag skrev förut, mediciner som man tar i sprutform. Som jag förstår det så är det små doser av cellgifter. Tydligen ska detta vara en väldigt bra medicin med goda resultat på en massa olika reumatiska sjukdomar så om skovet fortfarande håller i sig efter jul så hoppas jag att detta blir ett alternativ för mig, trots att den är rätt så dyr. Tills dess fortsätter jag knapra kortison.
Igår träffade jag en sjukgymnast som är specialiserad på reumatiska sjukdomar och det blev ett väldigt bra och givande möte. Vi pratade om vad det innebär att ha den här sjukdomen och vad jag kan göra för att påverka min prognos. Jag fick väldigt mycket beröm för att jag har tagit reda på så pass mycket om diagnosen att jag vet i princip allt jag behöver veta om den, också för att jag verkligen tagit det här med träningen på allvar. Träning och rörelse är det absolut viktigaste för mig eftersom leder annars kan stelna och förbenas vilket är det jag är mest rädd för. Jag vill inte bli krokig och därför måste jag verkligen prioritera fysisk aktivitet. Men han poängterade att på de flesta Bechterewspatienter kan man inte se någon krokighet förrän mycket sent i livet. Jag hoppas att det blir så för mig också.
Han tyckte att jag skulle gå med i reumatikerförbundet vilket jag nog ska göra eftersom man kan få mycket stöd och hjälp där. Det finns en speciell del för unga reumatiker vilket känns väldigt bra då det annars är de äldre som är överrepresenterade inom denna sjukdom.
Man kan även söka fonder och få bra rabatter när man är medlem där, tillexempel kan man söka fond för att resa till något varmt land.
Well well cykelställ. Nu är det helg och vi ska se till att fixa lite grejer i lägenheten som inte är klara än. Tillexempel ska vi köpa en lampa som ska stå bakom soffan, en hatthylla och tallrikar. IKEA!
Ha en trevlig kväll folks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar