När smärtan flyttar in

Jag är ganska säker på att jag har fått ett nytt skov. Jag har nu haft mycket ont med sömnlösa nätter och tidiga mornar i över 2 veckor och medicinen fungerar inte som den brukar. Som innan så är promenader de enda som får smärtan att helt försvinna men det är ju omöjligt att promenera hela dagarna. Dessutom är jag så otroligt trött hela tiden, vilket också är en del av sjukdomen, så ibland orkar jag knappt gå upp ur soffan trots att jag är medveten om att jag kommer få lida för att jag ligger kvar.
Jag har börjat känna mycket ilska för den här diagnosen. Jag blir arg på att jag måste leva med det här hela mitt liv fast än jag redan är så less att jag skulle kunna köpa en ny kropp för en miljon om det bara gick.
Jag tror inte att jag riktigt förstod eller accepterade sjukdomen förra hösten när jag fick diagnos. Jag förstod inte vad det innebar att ha en kronisk sjukdom och kanske är det det som nu sjunker in mer och mer. Jag ville nog också tro att läkaren hade fel med sin diagnostisering, han sa ju trots allt att han var 90% säker och de där 10% gav mig hopp. Nu när jag fått tillbaka samma smärta i samma grad förstår jag att det är rätt kört med de där 10 procenten.
Jag försöker i alla fall härda ut så länge som möjligt för att slippa de starka medicinerna. Jag vill verkligen inte börja med mediciner som kanske kommer ge konsekvenser för resten av mitt liv. Det gäller att lära sig hantera smärtan på något sätt, tror jag.
Jag tycker dock synd om min kära sambo som får uthärda mina små aggutbrott och frustrationer som egentligen inte är menade till honom men som jag måste utlopp för någonstans. Men han är verkligen den bästa och hanterar det så himla bra. Och det älskar jag honom så mycket för.

Hur som haver. Idag har jag gjort min största och viktigaste tolkning och det gick faktiskt helt okej. Jag känner mig nöjd med att jag klarade av allt med sinnesnärvaro och jag känner att någon gång i framtiden så kan jag kanske faktiskt klara av att vara tolk, på riktigt. Jag vill det såå gärna.
Och nu är det 25 grader och mamma är påväg till Örebro för att spendera en helg med mig så livet är faktiskt inte så tokigt :)