En dag ska jag slå dig i bakhuvudet när du inte är beredd.

Äntligen har sommaren kommit till Örebro. Det är åtminstone varmt så länge solen är framme och jag har legat många timmar på gräset i trädgården. Semester. Men inte ska man få vara helt nöjd med livet, nej någonting måste ju komma i vägen och för mig kommer skovet.
Det känns som att någonting som inte ska vara i min kropp, tar sig in där och ger sacralleden riktig boxningsmatch för att sedan lämna den öm och värkande. Men den här gången är det inte bara ryggen den gett sig på, utan både en axel och ena höften har fått sig en omgång. Så det som varit min främsta och bästa medicin, nämligen promenaderna, går därmed inte längre att utföra i samma utsträckning då jag är en haltandes krympling med en inflammation i höften.
Jag känner mig stressad. Hur får man en inflammation att gå över så snabbt som möjligt? Jag ska ju börja jobba på måndag. Jag behöver mina armar och ben! Funderar på att ringa reumatologen på måndag för att se om jag kan få en kortisoninjektion. Men då måste jag vara stilla en hel dag och det går verkligen inte ihop med arbetet jag har i sommar. Stress stress. Snälla, kära, älskade, fina inflammation, försvinn från min kropp!
Jag är i alla fall glad att jag får sova. Jag vaknar inte snortidigt varje morgon av värken som jag gjorde förra sommaren. Kanske fungerar medicinen bättre nu än då eller också övervinner tröttheten värken.

Min David är det bästa som finns. Det finns ingen som kan ta hand om mig så bra som han. Igår övertalade han mig att ta ett bad trots att jag egentligen inte orkade. Han tappade upp varmt vatten med bubblor, tände ljus och gav mig choklad. Smärtlindringen är nästan total i vatten och det var nog det bästa jag kunde göra innan läggdags. Han vet precis vad jag behöver.

Nästa vecka ska jag få en specialanpassad stol hem till mig. Arbetsterapeuten var här i veckan och vi bestämde att jag ska ha en stol som jag både kan sitta och plugga i vid bordet och när jag ska stå vid diskbänken en längre tid som vid matlagning eller disk. Det blir alltså en höj och sänkbar en. Riktigt ful är den också. Jag minns att min mormor hade en sån. Det känns lite som att jag har blivit min mormor.
Att ta emot en sån stol är en bit av att acceptera sjukdomen känner jag.

Nu måste jag ut och plåga höften innan ryggen får en knock out.
Väl mött och trevlig sommardag!