Eldsjäl

Av någon okänd anledning började jag idag att tänka på Loke. Bästa Loke som skriver musik som berör, bästa Loke som skriver texter som träffar rätt.
Nu när jag la mig i sängen ikväll blev jag tvungen att lyssna en stund på hans fantastiska musik och inte helt oväntat leder det till en hel del andra nostalgiska tankar.

Minnen om ett grönt gräs under barfota fötter och en gitarr som ofta framkallade allsång. Tankar om total frihet och känslan av att ingenting är omöjligt. En fruktig men ändå kvävande lukt osade i luften och det nalkades vattenpiperökning. Eld som svävade genom luften i en samspelt dans och ännu bättre då elden svärmade runt min egen kropp. Oändligt många kramar, som i antalet, säkert är mer än det antal som jag fått sammanlagt de två år som passerat sedan Den sommaren. Den sommaren då det inte betydde någonting vad andra tyckte om oss. Då magen pirrade av lycka.

Om jag bara fick uppleva endast en dag, av alla dessa fina, igen skulle jag vara så tacksam. En endaste dag med alla de finaste som jag saknar varenda en av dem, flera dagar i veckan.

Men livets gång är som så perioder kan komma och gå, minnena är de enda som består.
Tack för dom fina ni givit mig. Och tack Loke för nostalgitrippen.
Godnatt med pirr i magen.