Jag vet vem jag är när jag är hos dig.

De senaste dagarna har jag grävt allt för mycket i det förgångna. Haft tankar på vad som hade kunnat bli och inte det som blev, eller det som kommer att bli. Jag antar att det kommer i och med att gamla minnen rivs upp i ihoppackning av saker och dumma facebook som mest gör mig lite deprimerad. Känslan är: Alla har roligare än mig.
Och det är smådetaljer som plågar mig, som säkert inte hade gjort en jävla skillnad med som i mina tankar förstörde allt. Tankarna är: Om jag bara...
Men jag måste försöka se framåt och förstå att snart är det min tid. Allt måste bara komma till rätta. Förväntan är: Bästa tiden kommer sen..
Eller också måste jag bara se det jag har nu, nöja mig och inse att det jag har faktiskt är jäkligt bra. Det kanske inte låter råhäftigt och det kanske inte syns på facebook, men nog känns det ganska bra. Jag vet vem jag är. Det gör nog inte dom.
Nuvarande tillstånd är: Godnatt