Jag tycker att helgerna känns allt kortare för var gång jag åker iväg. Om dom ens bara kunde förlängas med några timmar, eller helst en natt, så skulle jag vara så lycklig. Två nätter är för få. Jag skulle kunna ligga i en evighet med hans andetagen i nacken.
Jag har alltid sagt att jag inte skulle klara av ett långdistansförhållande och det är verkligen precis så jävligt som jag trodde att det skulle vara. Men för att få vara med David så är det värt varenda mil.
Bilder från Göteborg, tågresan (då vi roade oss med att fota oss själva) och på vår pannkakstårta.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar