Idag var jag på reumatologen och träffade en läkare som var helt säker på sin sak. Han gav mig den diagnosen som jag länge misstänkt, nämligen Bechterews sjukdom. Fortfarande går det inte att säkert säga förrän om kanske 10 år om jag verkligen har den sjukdomen men allting pekade på det, sa han.
Så nu är det medicinering och sjukgymnastik som gäller. Det är en massa tabletter jag ska stoppa i mig. 5 på morgonen och 4 på kvällen, och sen även alvedon om det behövs. Jag hoppas bara att jag slipper så mycket biverkningar och att jag inte går upp så mycket i vikt av kortisonet. Men mest av allt hoppas jag att dom hjälper.
Trots att jag nu fått det klart att jag mest troligt lider av en kronisk sjukdom så känns det ändå bra att faktiskt fått veta vad ryggbesvären beror på. Det jobbigaste är att inte veta hur livet kommer att se ut med den här sjukdomen eftersom man inte kan veta hur ofta skoven kommer att komma och allas prognoser ser olika ut.
Nu tänker jag i alla fall släppa fokus rygg ett tag och lägga energi på livets goda saker!
Det är jobbigt att läsa om dina värkande och onda dagar, det är hemskt och orättvist. Samtidigt förstår jag att det är en lättnad att kunna, förhoppningsvis, få rätt medicin och den hjälp som behövs. Jag blir glad då jag läser om din fina inställning till livet, att njuta av det goda. Så ska det vara. Tänker på dig. Kram
SvaraRaderaSiri
Håller med Siri! Du är duktig som tänker på att tänka på kuliga saker istället för tråkiga. När jag kommer ner ska vi vara kuliga tillsammans. Det kanske hjälper? Kuckelimuckmedicin. Den är nog bäst ändå.
SvaraRadera